så som vi uppfattas av omvärlden
jag är ju sen tidigt i livet diagnostiserad av diverse problem.
är ett typiskt maskrosbarn som bara kämpat emot avgrunden(känns det iallafall som)
och om man ser på den faktan som jag läst om folk uppfattning är det fan imponerande att jag har ett hem, sambo och ett jobb.
jag har liksom lyckats mot alla odds om man ska tro statistiken.
jag:
har ingen gymnasie utblidning
finns i belastningsregistret registrerad som kriminell( gjorde dum grej när jag var 17)
växt upp i en total kaosfamilj.
haft kontakt med soc sen jag var 11år.
har en anmärkning hos kronofogden
är sedan i höstas åter igen diagnotiserad med deppression.
har även diagnosen stressrelaterad ångestsjukdom.
nu låter det som om jag försöker samla "tycka-synd-om-poäng"
absolut inte.
bara lägger bakrundsfakta till mitt tidigare påstående.
på hjarnkoll.org hittade jag den här artikeln..
fan underligt att inte alla mina syskon och jag är inlåsta om folk tycker såhär...
Omvärldens bild
Hur upplever samhället psykisk ohälsa? Finns det faktisk grund för våra påståenden om myter och fördomar? Hjärnkolls opinionsundersökning visar allmänhetens attityder och kunskaper om psykisk ohälsa. Här kan du läsa om resultatet.
Undersökningen visar att över 25 procent av allmänheten har helt eller delvis negativ inställning till personer med psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning.
I de flesta fall handlar det om en negativ attityd till att ha personer med psykisk ohälsa i sin närhet, till exempel att psykiatriska verksamheter förläggs i bostadsområden eller att ha en person med psykisk sjukdom som granne eller kollega.
En av fem skulle inte bjuda in en person till sitt hem om han eller hon visste att personen har en psykisk sjukdom.
Några resultat:
- 26 procent anser att psykiatriska verksamheter inte bör förläggas till bostadsområden.
- 33 procent anser att utlokalisering av psykiatrisk verksamhet utgör en fara för lokalbefolkningen.
- 25 procent kan inte tänka sig att arbeta tillsammans med någon som har en psykisk sjukdom.
- 20 procent skulle inte bjuda in någon till sitt hem om han eller hon visste att personen har en psykisk sjukdom.
- 36 procent anser att människor med allvarliga psykiska problem inte kan återhämta sig fullständigt.
- 61 procent anser att de flesta personer som en gång varit patienter på en psykiatrisk klinik inte är pålitliga barnvakter.
- 70 procent anser att de flesta människor med psykiska problem inte får professionell hjälp inom sjukvården.
- 32 procent anser inte att psykisk sjukdom är en sjukdom som vilken annan sjukdom som helst.
Bakom studien står Centrum för Evidensbaserade Psykosociala Insatser (CEPI) och opinionsföretaget Novus. Undersökningen bygger på svar från 2053 deltagare.
Skrämmande!
önskar att folk faktisk kunde se att en person med psykiska sjukdomar också är människor!
vi e inte psykotiska mördare eller galningar! vi försökker bara överleva oss själva!
önskar verkligen många läser in sig lite på sidan ( www.hjarnkoll.org ) och ändrar sin uppfattning!
för vi vill bara vara lyckliga! men kanske inte alltid kan förstå hur det ska gå till!
eller så undrar vi varför alla andra får vara lyckliga medan vi är dömda till missär eller total ångest!
livet är inte rättvist! men om folk kan ändra sin uppfattning om psykiska sjukdomar kanske vi psykiskt sjuka åtminstånde har en chans att hitta tillbaka!!!
jag tycker man ska vara försiktig och komm ihåg att de mäniskor som röstat inte nödvändigtvis är de friska (med tanke på underliga testres?!). och dessutom är det ju friska som blir sjuka och sjuka som tillfrisknar. jag tycker visst att du låter dig vara ett offer lite när du skriver att du undrar varför andra får vara lyckliga medans du är dömd till missär. tänk på att många har fått jobba sig genom jävligt många år av ångest och kommit ut på andra sidan som trötta på dem som inte tar ansvar för sina sjukdomar och röstar jävligt osmart på "hjärnkoll.se".
alla som har problem borde vilja bli friska och coola nog att leva utan sina sjukdomar! jobba ditåt <3 puss
Din åsikt är självklart nåt som du själv ska få bestämma över, och du är inte en klagande person, du är realistisk :)
Jag har själv fått ge igenom tider som påminner om dina, men inte liknande såklart. Alla har vi unika upplevelser, trevliga & otrevliga. Frågan är bara hur man tar sig igenom dom.
Varför jag vill påpeka att du inte är en klagande person, är för att jag satt där, med dig, Niklas, Kristin,Rickard(?), på festivalen. Jag blir jävligt paff & förbluffad att du kunde vara den person som du var o är, då vi lät timmarna gå förbi, på festivalen. Du var inte en energitjuv, du var motsatsen :D Känner otaligt många som är som oss, & blir orättvist behandlade, så du är inte ensam om att känna dig som du gör, så du vet det <3
Kram // En korpulent festivalpolare <3
