10 år i nirvana

För 3643 dagar redan rasade min värld samman.
för 3443 dagar sedan vart jag sviken av  min dåvarande bästa vän och min dåvarande livskamrat.
för 3643 dagar sedan avslutade jag ett sorgligt kapitel i en trasig själs livsberättelse.

I 6 dagar låg jag och grät och skrek hysteriskt.
i 6 dagar ville jag dö.
i 6 dagar övervägde jag på allvar att avsluta min bok.

morgonen den 3650:e dagen satt jag på en buss.
Känslan av misstro, uppgivenhet,svek, ensamhet, ångest och total avsaknad av livsvilja kramade hårt om min själ och min hjärna.

På den 3650:e dagen skulle alla dessa känslor lyfta som en fågel och flyga långt långt bort.

På den 3650:e dagen skulle jag få stirra in i dom vackraste ögon jag någonsin sett.

En varm sommarkväll den 6e juli år 2005 mötte jag den vackraste själ som någonsin kommer vandra på denna jord.

För 10år sedan fick jag för första gången på många många år gehör när jag sa "nej".
För första gången fick jag höra att jag är en unik individ med en egen vilja som inte är någon annans ägodel.

För 10år sedan fick jag veta att min åsikt faktiskt också räknas.

Varje dag i 10 år har jag fått höra att jag är viktig i ditt liv.

Varje dag har jag fått känna känslan av att vara navet i någon annans kärlekshjul.

Varje dag i en tredjedel av ditt liv har du talat om för mig att jag är det viktigaste i hela ditt liv.

du har fått se alla sidor av kaoset som heter hanna.
du har lyckats lugna allt som är kaoset hanna.
du har räddat livet på det kaoset som är jag.

När jag suttit på golvet och skrikit i panikångest, kastat saker omkring mig och gastat dom mest obscena uttryck ut i luften, ja då har du vart där.
då har du hållit mig hårt i dina starka trygga armar och låtit mig få stirra in i dom vackra djupa bruna ögonen.
helt plötsligt försvinner kaoset och jag är nere på jorden igen.
med dig!

Varje dag älskar jag dig.
varje dag berättar du för mig att du älskar mig.
även när jag skriker åt dig älskar du mig.

Hur kan en människa vara så fantastisk som du?

Hur kan en människa borra sig så djupt in i min själ som du?

Jag vet inte hur du gör men flytta aldig ut!
Du har ett permanent boende i mitt hjärta och inget annat i hela världen skrämmer mig så mycket som tanken på att du någonsin skulle vilja flytta ut ur min själ.

Varje gång du är ifrån mig saknar jag dig som om du vore spårlöst försvunnen.
varje gång du kommer hem slår mitt hjärta dubbelslag av lycka för att du finns i mitt liv.

Under 10års tid har du varje gång du vart ute på galej utan mig ringt och terroriserat mig mitt i natten.
bara för att få höra min röst!
Trots att det oftast är en trött och irriterad röst vill du bara höra den.

Inte en enda kväll på 10år har vi lagt oss i osämja.
inte ett enda bråk har passerat utan att du sagt att du älskar mig.
trots att jag gör dig så förbannad ibland att du kokar och hoppar på stället.

Du har öppnat ditt hjärta för mig.
släppt in mig i ditt innersta högst privata rum och låtit mig krypa in under ditt skal.
du har berättat om dina rädslor, dina tankar och delat din glädje och sorg med mig.

Och likadant har jag släppt in dig i det mest hemliga privata rum i den mörkaste tyngsta vrån i min själ.

Du har inte trampat runt och klivit på mina känslor.
du har ömt vårdat alla mina själsliga sår efter ett liv i tragik.
du har lagat mitt hjärta med gaffatejp,thulinska lösningar och ömma kärleksförklaringar.

Du har byggt ut mitt hjärta från en ödslig enrummare till en herrgårdsvilla med stora markägor.

Tack älskling för att du finns.
tack för att du orkar med mitt kaos och mina garderobsspöken.
tack för att du alltid finns och vet precis vad du ska göra när marken under mina fötter rämnar.

Tack för att jag varje dag i 3650 dagar fått höra att jag är viktig i ditt liv.

Tack för att jag får titta in i dom otroligt vackra ögonen varje dag och känna att ingen annan kan hålla mig så tryggt kvar på jorden som du.

Jag älskar dig mer än jag någonsin trodde det var möjligt att älska en annan människa.

Tack niklas för att du låter mig få vara en del av din själ och ditt hjärta.

Jag vill ha dig i mitt liv idag, imorgon och varje dag för resten av min existens på denna jord.
och jag hoppas du låter mig vara det.

Kärlek var för 10år sedan bara ett flyktigt ord i ordboken för mig.
du gav ordet betydelse.
du gav ordet en förklaring.
du gav ordet mening.

Jag älskar dig Niklas Thulin!
Min pruttnisse!
Min Snutt!
Mitt Allt!

inlägg 5: ett tillfälle jag skulle vilja uppleva igen!

ja jag byter namn i rubrikerna!
"Dag X" funkar liksom inte när man inte lyckas klämma ur sig ett inlägg varje dag! så det blir "Inlägg X" istället!

dåså! ett tillfälle jag skulle vilja återuppleva alltså!
finns så otroligt många men trir jag väljer ett som är ett av mina bästa, lyckligaste och mest "lättande" jag vart med om!
för att förstå min lättnadskänsla tar vi lite snabb bakgrundsfakta!

jag hade i 2.5 år suttit i ett förhållande med en riktig skithög.
konstant smärta varvades med psykisk terror, otrohet, skuldkänslor och bråk.
just denna helg, 5-7juni 2005, hade vi bråkat något så fruktansvärt att jag bara ville försvinba från jorden för alltid.
mitt i detta ringer en av mina närmaste vänner och vill ha med mig till öregrund och festa.
jag tänker att ja varför inte! livet är ändå bara skit och klart ja kan åka o dränka mina problem i billig öl och gråta på klipporna.
tänk om jag hade vetat vem jag skulke träffa!
detta var dagen jag för första gången träffade min älskade niklas!
sönderbruten och trasig var jag men vid första orden, hälsningen, leendet lyckades denna fantastiska människa få mig att totalt tappa fotfästet!
all skit och "beroende känslor" för den andra idioten försvann! han bara gick upp i rök och var helt plötsligt totalt oviktig i mina ögon!
för första gången i mitt liv kände jag riktig äkta kärlek! sådär så man svävar lite och ingenting i världen kan göra en illa!
just de ögonblicket när niklas för första gången håller om mig när vi gått till klipporna vid havet är ett av mina vackraste och mest oförglömliga upplevelser i mitt liv!
känslan när X-stenen släppte och kastades i havet för alltid kommer aldrig att glömmas!

varje gång jag tänker på denna dag och ser på niklas hoppar hjärtat till och jag ler!
har aldrig känt sån kärlek och närhet till någon annan människa tidigare och jag hoppas jag aldrig kommer göra det heller!
vill att det ska vara vi två tills livet tar slut!

som man skrev i matteboken i grundskolan:
Hanna♡Niklas 4-ever!!

dag 4. såhär ser jag på mig själv

en väldigt svår punkt..
man ser ju olika på sig själv hela tiden.
men kan ju försöka se om jag lyckas förklara mig själv lite sådär i överlag kring hur jag uppfattar mig själv som person!

andra brukar beskriva mig som positiv, ser glädje i allt och alltid har kreativa lösningar på saker utanför ramarna!
skulke såklart vilja skriva att allt de stämmer varjr dag! haha
men så ser inte jag mig själv jämt!

skulle snarare beskriva mig sjäkv som ganska svängig!
de går upp o ner i humör, energi och vilja hela tiden.
är otroligt kreativ och bara jag får upp intresse för något fullkomligt mosar jag in allt jag kan om just den specifika saken!
utåt sett skulle jag vilja beskrica mig som positiv, hjälpsam och kanske lite väl mammig ibland.
kallas ju bla för festivalmamman.
tråkigt nog är det kanske hjälpsamheten som många gånger fått mig att tippa över och bryta ihop över mitt liv.
som sagt mycket upp och ner.
vill beskriva mig som en lojal människa.
ger sällan upp hoppet på människor och ger alltid nya personer en chans.
men kan också vara väldigt kall, avståndstagande och uppfattas som dömande om man sätter sig på fel sida hos mig.
har svårt att säga nej och framförallt till dom jag håller nära.
kan jag ställa upp så gör jag det helhjärtat och går all in!
men har på senare år blivit duktigare på att sätta mina egna bekymmer framför andras och det är bra.
sköt lätt hela mitt liv åt sidan för andras skull förrut vilket inte gjorde min tillvaro så lätt.

är tillofrån också lite osäker.
får lätt ångest över saker som egentligen inte är mitt fel lr tror jag bär skuld för saker jag inte gjort lr kunnat påverka.
detta är något jag jobbar mycket på.

kan också ibland va riktigt tjurig och bitter.
stressar oerhört lätt och har en mycket kort stubin.
kan bli fruktansvärt arg och säga mycket fula saker jag egentligen inte menar.
mycket av detta går såklart att härröra tilk min adhd men ändå är det inte en ursäkt.
även detta är något jag jobbar på och blivit mycket bättre på att kontrollera!

men dom flesta människor ser mig som den glada, positiva energiknippe till människa jag oftast är!
med tusen bollar i luften och nya ideer och projekt hela tiden!

dag 3. ett mål jag har i livet

jaha en sån här punkt då!
man har ju många livsmål såklart! men ett av dom för mig största håller jag på att uppnå!
ett av mina livsmål har alltid varit att jag en dag ska få jobba med något jag verkligen älskar och som tillåter mig få utlopp för min kreativitet och alla myror i hjärnan och brallan! haha
ett jobb som får mig att vilja gå upp på morgonen och som får mig att skratta och le varje dag!
det har jag faktiskt i princip uppnått!
varje dag är ny med nya utmaningar, uppgifter och inspiration!
ena dagen sitter jag och syr och en annan renoverar jag antika möbler eller en kyrkas fönster!
ingen dag är den andra lik och jag älskar att få ha kul på jobbet och med mina fantastiska arbetskamrater varje dag!

mitt mål har aldrig varit att bli stenrik!
jag går hellre plus/minus noll och är lycklig än att vantrivas med en fet plånbok!
och med just detta kan jag få det bästa av två världar!
kanske inte stenrik! men alldeles lagom och normal inkomst men med det roligaste yrket i världen!
det känns viktigare än mycket annat för mig!

berätta om en person som haft stor inverkan på mitt liv

jahapp! Försöker igen! skrev det här inlägget tidigare men det verkar inte som det ville bli publicerat!

ska berätta om en av dom mest godhjärtade, generösa och den mest omtänksamma människa jag känner!
denna fantastiska kvinna har alltid gett mer än hon behövt till alla i sin omgivning!
hon har stälkt upp i vått och torrt med allt hon kunnat och lite till!
när jag var 13år var det väldigt struligt i min familj.
vi var splittrade och jag hade fått mattan ryckt under mina fötter.
den trygga punkten i mitt liv var i rejäl gungning och jag var oerhört vilsen.
från ingenstans dyker denna fantastika granne in och öppnar sitt hem, liv och hjärta för en strulig och trasig tonårstjej!
hon fanns alltid till habd oavsett om det behövdes en kram eller man satt gråtandes på en parkbänk i stan mitt i natten!
hon svarade alltid i telefon oavsett dygnets timmar.
när jag inte kunde svara för mig själv och kände mig hjälplös la hon orden i min mun och hjälpte mig säga ifrån till dom som sårat mig!
denna underbara människa ger av hela sig själv och mer än någon någonsin behövt ställa upp med!
hon blev min trygga plats i livet och räddade mig från avgrunden när det kunde gått illa på riktigt!
än idag, 15 år senare, ställer hon upp och är fantastisk varje dag!
kommer aldrig till fullo kunna återgällda henne för allt hon gjort för mig!
men hon kommer alktid vara en av mina närmaste vänner och min älskade bonusmamma!
tack underbara, fantastiska mamma mimmi!
du har alltid varit och kommer alltid vara en av mina tryggheter i livet!
jag älskar dig oerhört mycket!
glöm aldrig bort vilken fantastisk människa du är!




dag 1: en bild+10fakta



1. vad har bilden med mig att göra?
- den säger mycket om mig! det är ett foto på min officershatt med min "jag♡landsbygd" pin!
jag älskar verkligen landsbygd och hatten..ja...de e bara väldigt mycket jag!
2. husdjur?
- många av samma sort! ett helt gäng majsormar! och såklart jättesnigeln misse!
3. bäst med sommaren?
-värme och ljus!
4.värst med sommaren?
-vårtbitare och bromsar! haha
5. vem är Inga?
- Inga är min älskade bil! en fantastisk dam på 14 jordsnurr med 198hk under huven!
Hanna♡bmw!
6.irriterande personlighetsdrag?
-jag är liiiite av en samlare och har svårt att ge upp saker och projekt!
7.fantastiskt personlighetsdrag?
-jag har en oerhört kreativ ådra och har en förmåga att lära mig nästan vad som helst! bara jag vill! haha
8. ett bra ordspråk du hört?
-en måltid utan ost är som en vacker kvinna utan tänder!
9. hur många gånger har jag flyttat?
- för många!! 16 gånger! hoppas de aldrig blir mer än 16! möjligtvis 17!
10.något du misslyckats med?
-massor! är alldeles för bra på att säga "jag kan" och tar på mig alldeles förmycket på en gång!
men något jagverkligen failade med var skolan! men tack vare komvux är jag nu endast en termin+svenska2 ifrån att ha fixat det misstaget!

tänkte försöka mig på en sån där lista som antagligen kommer fallera!

sist failade jag totalt och fick klämma ihop dom sista i ett megainlägg!
kommer antagligen inte lyckas med ett inlägg om dagen men dom får komna som dom kommer helt enkelt!
Tänkte testa igen mest på kul!
kopierat en lista och sen moddat den lite för att passa mig bättre!
men detta ska jag försöka mig på iaf så får vi väl se hur de går!

Dag 1. Lägg upp en bild på dig själv + 10 fakta

Dag 2. Berätta om en person som haft stor påverkan till vem du är idag.

Dag 3. Ett mål jag har i livet.

Dag 4. Såhär ser jag på mig själv.

Dag 5. Berätta om ett tillfälle du skulle vilja uppleva igen.

Dag 6. En sak jag älskar från min garderob.

Dag 7. Alla olika yrken jag haft!

Dag 8. Något jag skulle vilja förändra hos mig själv!

Dag 9. Ett av mina största intressen!

Dag 10. Det här får mig att må bra.

Dag 11. vem vill jag vara om fem år?

Dag 12. Något jag önskar jag hade gjort innan det var för sent.

Dag 13. Något jag måste hinna innan jag dör.

Dag 14. Gamla bilder på mig.

Dag 15. En bild av mig som jag hatar och en som jag älskar.

Dag 16. En dålig vana jag önskar att jag inte hade.

Dag 17. mina alteregon.

Dag 18. En låt som får mig att gråta.

Dag 19. Det bästa TV/Datorspel jag någonsin spelat.

Dag 20. min festivalstol.

Dag 21. Min favoritplats.

Dag 22. Ett av mitt livs, hittils, bästa beslut.

Dag 23. Något jag inte klarar mig utan.

Dag 24. Mitt livs största misstag

Dag 25. En låt som alltid får mig att må bra.

Dag 26. Mitt sämsta och bästa personlighetsdrag.

Dag 27. Någon jag älskar.

Dag 28. Något som gör mitt liv värt att leva.

Dag 29. Största rädslan.

Dag 30. Berätta om ett livsomvändande ögonblick!

älskade lilla kampton

finaste fina gröna lilla killen!
världens känns så tom och hemsk utan dig.
nu får du jaga insekter i kameleonthimmlen med friska ögon och starka ben!
känns så orättvist att du skulle möta detta öde.
du som kämpat mer än många av dina likar.

nu är det tårar till frukost här hemma och jag saknar dig oerhört.
även fast du inneburit en hel del jobb, oro och omsorg senaste tiden.
du var ändå oerhört älskad och kanske världens finaste och snällaste lilla kille!

hur ska vi klara oss utan dig här hemma!
det känns så fruktansvärt sorgligt och det är ett tomrum i min själ nu..
ingen annan reptil har eller kommer ha ett sånt grepp om mitt hjärta som du!

kommer sakna dig för evigt lilla gubben!
du var speciell på alla sätt tänkbara!
💜💜💜💔💜💜💜




frustration!!!!

när man försöker förklara men inte lyckas nå fram!!
när man om och om igen upprepar samma sak!
samma förklaring!
samma bedjan om förståelse!
det är så svårt att förklara för någon som inte är där själv!
och det måste vara ännu svårare att försöka förstå något som inte syns!

när allt snurrar runt runt.
man försöker göra en sak men minsta lilla störelsemoment gör att man totalt tappar allt man har för händerna.

man lyckas till slut komma till skott, få tummen ur, och drar igång.
då man får fart och saker bara händer som annars tar timmar, dagar, månader lr tom år att få till.
då blir man avbruten.
normalt återgår man bara till det man gjorde innan.
men så funkar inte jag!
jag tappar allt!
Det jag gjorde nyss blir som ett minne i mitt undermedvetna.
önskar känslan kunde förklaras men hur jag än försöker finns inga rätta ord!
inga svar eller förklaringar.
allt som kommer ur min mun känns och uppfattas som dåliga ursäkter!

"lata människa"
"men bara GÖR skiten"
"hur svårt ska de va egentligen?"
"du är väl för fan en vuxen människa?"

jag har hört dom alla...
om och om och om igen hela mitt liv..

när jag själv får en klarhet och lyckad förbättra något, får in en ny rutin, då läggs bara på nästa skuld...
att jag efter 20år lyckas få in rutinen att städa köket syns inte.
nej då ska alla andrs saker direkt falla in i samma rutin.
att man kämpar med ångesten i bröstet och huvudet i total spinn syns inte.
det låter bara som trotsigt gnäll och bortförklaringar..

men det är inte så!
varje gång jag misslyckas i någons ögon har jag redan påbörjat min egen bestraffning.
ingen gör mig mer besviken eller skuldbelagd än mig själv!

när du ledsnar och blir irriterad är jag redan förbannad på min egna oduglighet och ineffektivitet.
klankar ner på mig själv med skuldkänslor, besvikelse och ångest.

detta gör jag nästan varje dag.
varje gång jag ser något jag lovat att fixa.
varje gpng jag kommer ihåg ett löfte jag glömt.
varje gång jag ser besvikelsen i dina ögon gråter jag inombords även om det som syns och hörs är ilska och onödigt skrik.

jag hatar det hos mig själv.
jag hatar att inte klara av flera instruktioner samtidigt.
jag hatar att jag inte fungerar som vanliga människor.
jag hatar att allt detta gör dig stressad, arg och besviken.


finns så mycket med bokstäverna jag älskar!
men dessa beteenden som gör dig ledsen hatar jag...

just idag hatar jag att ha adhd...
just idag vill jag bara vara som dig.
bara få fungera normalt en endaste dag!

Bara få en enda dag utan adhd!!!!



det där obligatoriska nyårsinlägget!

vilket år.
ja vilket år!
2013 kom och gick väldigt fort!
kanske fortare än något år tidigare!
det känns så iallafall.
pang! pang! pang!
så känns det lite!

detta år har präglats av mycket!
världen har rämnat under våra fötter!
känns som att ingen dag har gått förbi utan tragedi på löpsedlarna!
mord, brutala rån, ondskefulla makter som tar över vårt land och vår värld!
sympati och solidaritet har sopats under mattan och lämnat plats åt egoism, maktbegär och obehagliga intentioner!

jag hoppas 2014 blir året då vi människor skärper till oss och ser vad som faktiskt håller på att hända runt omkring oss!

jag minns en rubrik i Aftonbladet 2013.
någon gång i sommras rappoterades från new york att för första gången på 50år hade inte ett enda mord rappirterats under ett dygn!
först jublade jag och kände: fan va najs!
sen började jag tänka lite.
denna rubrik är ju egentligen oerhört tragisk..
ska det verkligen gå 50år melkan dessa rapporter?
galet..


för min egen del har detta varit ett ganska bra år!
det började ganska kasst!
började känna mig skoltrött, stressad och ångestfylld.

vårens egentligen enda ljusning var när jag fick åka och hämta min nya älskade Inga!
äntligen fick jag sätta mig bakom ratten i en bil jag verkligen älskar och drömt om att äga!
ler fortfarande varje gång jag stoppar nyckeln i tändningslåset!

skolan gick trögare och trögare tills jag, slutet av vårterminen, gav upp och avskrev mig från skolan i hopp om mer skoltagg till hösten.

hela sommaren har jag i princip spenderat i stallet och hemma i skogen.
inte haft nån lust att åka på festival lr gå ut på krogen.
panikångestattackerna började hagla tätt igen och jag tog mig i kragen och gick tillbaka till läkarna för att få hjälp.

hösten närmade sig och här nånstans började allt peka uppåt!
jag fick komma till en psykolog som började rota och röra runt i saker jag borde tagit tag i för 15år sedan.
har nog gråtit mer än någonsin denna höst! men det har vart nyttiga tårar!
än har hon inte rotat färdigt men jag börjar faktiskt se anledningar till vissa beteenden hos mig själv!

jag började även jobba igen efter sommaren.
på en arbetsplats med fantastiska kollegor och även delar av min familj!
jag får varje dag göra något jag älskar!
jag får skapa och vara kreativ!
känns helt fantastiskt att varje dag få vakna och vara glad för att få åka till jobbet!
även dom dagar man haft skitsaker att göra eller man låst upp verkstan och det vart översvämning har jag ändå gjort mitt jobb med glädje och ett leende!

detta vill jag jobba med! detta vill jag göra!
så har allt i princip känts!
denna känsla inför varje arbetsdag är få förunnat och jag är så lycklig över att jag får känna så!

detta år kommer jag utbilda mig vidare inom detta yrke och det känns riktigt kul! om än lite vemodigt att vara borta från arbetsplatsen mycket!
har framtidstro och bra känslor inför detta år!
bättre förhoppningar än någonsin faktiskt!

2013 har gett mig nya människor men även tagit några ifrån mig.
många tårar har fällts och jag kommer sakna många fantastiska själar i mitt liv.
ni kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och hoppas innerligt vi ses någon dag i avlägsen framtid!

har försummat många människor detta år.
iom att jag i princip barrikerat mig hemma i skogen har jag missat många timmar med vänner.
jag saknar er alla och ni får inte ta min frånvaro som att jag inte vill ha er i mitt liv!
Jag vill ha er i mitt liv men iår har jag helt enkelt inte orkat!
jag älskar er och ni betyder oerhört mycket för mig!
ska försöka göra det kommande året bättre! jag lovar!

mycket har kantat detta år för mig.
men framförallt har jag stressat för mycket.
tagit på mig för mycket och knappt haft tid att käka lr sova!
detta skall ändras på!
jag ska planera bättre och ge mig själv mer tid för lugn och avkoppling!
men mer än något annat ska jag ge mina vänner och niklas mer tid!
det blir mitt löfte till mig själv detta år!

ta hand om mig sjäkv bättre och ge mig själv tiden att bara vara!

hejdå stressåret!
hej och välkommen 2014!


vecka 30.

konstig vecka dom hittils kanats av allt.

gårdagen var tung.
gårdagen berövade en av mina närmastes bästa vän!
en vän som funnits för henne när hon verkligen behövt det! I vått och torrt.
Att känna saknad och sorg över ett djur kan många tycka är löjligt.
Mrn ofta är dessa fantastiska varelser oerhört viktiga! En del av ens liv och ens familj!
Underbara, goa, fantastiska "lilla" Nikita!
Nu får du vila.
Nu slipper du ha ont mera.
Du saknas oss men med vetskapen om att du inte behöver leva med mer smärta känns lättande.
Tack för att du fanns där för min mami när hon behövde dig!




Gårdagen bjöd även in till förändring.
Jag kommer få möjligheten att med min historia och livserfarenhet hjälpa och rädda en annan människa.
Kan jag på något sätt rädda en person från avgrunden kan jag faktiskt känna att mycket av det jag gått igenom kan vara värt det!
Om alla gropar jag grävt och klättrat upp ur hittills kan bidra till att någon annan ser fallgropen innan dom kliver ner i den , då är det värt allt!
Hoppas verkligen någon hittar sin livlina i mig!
Ulrika blev min livlina när jag hängde utför stupet.
Hoppas jag nu kan slänga ut samma rep till någon annan!

Oftast åker man på arbetsintervju med förhoppningar om bra lön, kul uppgifter och bra villkor.
Idag åker jag med förhoppningen om att ge en annan människa hjälpen att få livet åter!
För någon bra lön vet jag att detta inte ger.
Däremot tror och vet jag att det kommer ge mig mycket!
det känns viktigare än klirr i kassan!

får se hur det går! Förhoppningsvis bra!
hejja på mig idag! för det tänker iaf jag göra!

morgondagen gryr med hysteri...

just nu är saker ganska skit...
inget löser sig smidigt lr enkelt.
det känns lite som att någon drar mattan under mina fötter!
under mattan finns bara ett hål som man inte kan göra annat än falla ner i!

orkar inte detta kaos just nu!
vet att mycket kaos under kort tid är bättre än halvkaos i ett halvår men måste morgondagen innebära att min trygga punkt vänds upponer?

det kommer bli jättebra när det är klart! jag vet ju det!
men min skalle klarar inte av den konstanta stressen av att inte ha tryggheten av att kunna stänga sin dörr om sig just nu!
det räcker med hjärnspöken som det är ändå!

hatar att jag låter så jävla bortskämd när jag försöker förklara för folk också.
hatar att känna mig som ett litet vrak utan rim o reson!
som bara plötsligt exploderar utan att nån egentligen förtjänat det!

hela situationen förvärras av osäkerheten inför hösten.
osäkerhet inför nästa drös vita kuvert i brevlådan.
osäkerheten kring mig själv.

jag kan klampa fram för andras skull närsom helst!
varför klarar jag inte av att göra drtsamna för mig själv?

kuk, bajs, anus och andra uttryck helt enkelt!
åh! fy fan vad jag skulle behöva ulrika just nu....

åter igen ett gnäll-inlägg.
men det är fortfarande min blogg o jag skriver vad faen jag vill i den....punkt slut!

how to save a life!

ingen människa är perfekt!
ingen människa kan göra allt för alla!
men varje människa kan göra något!
även den allra minsta gest, som ett extra leende i icakön, kan förhylla och rädda en annan människas tillvaro för en dag!

ibland kan jag känna mig totalt värdelös för att man inte kunnat göra mer!
fast man egentligen gör mycket mer än vad som egentligen krävs av en!

men det som känns som en liten uppoffring för en själv kan rädda en människas liv!

just nu önskar jag att jag kunde göra mer fast jag vet att det jag gör är exakt det som behövs(om inte mer) för tillfället!

önskar jag kunde visa hur lätt en sten kan falla från ens bröst!
hur otrygg ens "trygghet" egentligen är!

önskar andra kunde lära av ens egna misstag utan att begå samma misstag själv!

Förhoppningsvis kommer jag kunna hjälpa dig att begrava den där stenen!
Förhoppningsvis kommer du klara ta mod till dig och ta klivet över klyftan till den andra sidan!
jag hoppas detta så innerligt att jag nästan spricker i sömmarna!!

du måste inse att inget i världen är viktigare för dig än du!
och jag hoppas du inser detta innan det är för sent!

ta klivet över klyftan!
vi står på andra sidan och tar emot dig!
för vi har redan hoppat! nu är det din tur!
vi kommer fånga dig så du inte faller mot avgrunden!
du är inte ensam!
du är värd och förtjänar mer än du tror!

allt detta kommer jag tala om för dig så fort du tagit steget! men innan dess måste du våga!
du måste våga!!
det ända som finns kvar är skiten du lever med!
Den skiten har inget värde!
så kom igen!
hoppa!

sex månader

imorse kom svärfar hem efter en 6 månaders resa i asien.
man funderar lite över vad han missat här hemma.
mycket har ju hänt sen oktober!

lite ska vi väl berätta när vi åker över om en stund.
han ska få hälsa på Inga (nya vrålåket) få höra om min adhd-utredning, se nån bild på kampton osv.
känns dock lite halvtagg att berätta om fuktskadan i köket men måste väl göras de med.

ska bli kul o höra vad han haft för sig o få se lite bilder från värmen!

är dock en lite underlig känsla som gror inombords.
ett o annat bör väl komma på tal, framöver, om lite allt möjligt som hänt o pratats om här i bygden.
vi får väl se hur allt blir framöver!
lite optimism från min sida känner jag ändå! saker har löst sig rätt bra ändå, trots nån motgång här o där!

men ska bli kul o höra hur han haft de!
framförallt hur många kilon som ramlat av!
sist va de 16kg som rök o då va han bara borta 3 månader. haha

vi får väl se!

väldigt dålig på de här med att uppdatera bloggen!
men som jag skrev i ett tidigare inlägg: min blogg! jag gör som jag vill!!! Haha

hade fint i vårrusket gott folk!

7 dagar senare

då va man hemma i kylan igen då efter en skön vecka på teneriffa!
med massor av bränna, nya kläder, tattuering, glad mage, ledsen lever och svulten plånbok!
men fy helvette vad härligt det var! förhoppningsvis åker vi ner igen i mars! hoppas hoppas hoppas!

hade musiken från bahia beach i huvudet när jag vaknade, alldeles för tidigt, imorse!

skönt att inte komma hem till samma slask som vädret var när vi åkte! men man var ju inte riktigt beredd på kylan inte!haha

hemstaden hälsade oss välkomna med gnistrande snö och norrsken!
inte helt fel!
samtidigt fick vi veta att ingen av våra tre bilar är körbara...
så nu sitter man här trött som fan på en buss på väg till plugget..
har inte alls råd med detta!
180kr/dagen kostar bussfan mig för att ta mig till&från skolan..
urk...
men bara att bita ihop tills vidare!
nothing else to do!
jobbigaste är nog att alla mina vintervantar och skolböcker ligger i bilen! men de borde ju gå att lösa i veckan!

fan vad jag sidospårar nu!haha

nej men kommer väl knåpa ner ett inlägg senare om resan med en bild lr två!
tills vidare får ni nöja er med att jag längtar tillbaka till detta:



RSS 2.0