ibland säger någon nånting som man känner att man borde fått höra när allt va som konstigast, värst och jobbigast.
bara citerar lite:
man skulle ta allt till sin gräns. verkligen sträcka det så långt de går.
men jag känner inte så. för mig e allt liksom som vanligt.

känns lite som om man behövt höra dom orden från just honom..just när allt skulle vara ett enda deprimerat kaos!
Henrik varför sa du inte bara de tidigare.
Det hade kanske besparat så många små flickor deras numera sönderkarvade armar.
Önskar att det blivit sagt lite tidigare.

okej..
jag har just suttit ensam i mion soffa och gråtit som en lite fjortis.
Har kollat på BD Forever..
då kan man beteé sig konstigt..

Niklas du måste komma hem snart. jag förgås i skogen