vecka 30.
konstig vecka dom hittils kanats av allt.gårdagen var tung.gårdagen berövade en av mina närmastes bästa vän!en vän som funnits för henne när hon verkligen behövt det! I vått och torrt. Att känna saknad och sorg över ett djur kan många tycka är löjligt.Mrn ofta är dessa fantastiska varelser oerhört viktiga! En del av ens liv och ens familj!Underbara, goa, fantastiska "lilla" Nikita!Nu får du vila.Nu slipper du ha ont mera.Du saknas oss men med vetskapen om att du inte behöver leva med mer smärta känns lättande.Tack för att du fanns där för min mami när hon behövde dig!
Gårdagen bjöd även in till förändring. Jag kommer få möjligheten att med min historia och livserfarenhet hjälpa och rädda en annan människa.Kan jag på något sätt rädda en person från avgrunden kan jag faktiskt känna att mycket av det jag gått igenom kan vara värt det! Om alla gropar jag grävt och klättrat upp ur hittills kan bidra till att någon annan ser fallgropen innan dom kliver ner i den , då är det värt allt!Hoppas verkligen någon hittar sin livlina i mig!Ulrika blev min livlina när jag hängde utför stupet. Hoppas jag nu kan slänga ut samma rep till någon annan!Oftast åker man på arbetsintervju med förhoppningar om bra lön, kul uppgifter och bra villkor.Idag åker jag med förhoppningen om att ge en annan människa hjälpen att få livet åter! För någon bra lön vet jag att detta inte ger.Däremot tror och vet jag att det kommer ge mig mycket!det känns viktigare än klirr i kassan!får se hur det går! Förhoppningsvis bra!hejja på mig idag! för det tänker iaf jag göra!
morgondagen gryr med hysteri...
just nu är saker ganska skit...inget löser sig smidigt lr enkelt.det känns lite som att någon drar mattan under mina fötter!under mattan finns bara ett hål som man inte kan göra annat än falla ner i!orkar inte detta kaos just nu!vet att mycket kaos under kort tid är bättre än halvkaos i ett halvår men måste morgondagen innebära att min trygga punkt vänds upponer?det kommer bli jättebra när det är klart! jag vet ju det!men min skalle klarar inte av den konstanta stressen av att inte ha tryggheten av att kunna stänga sin dörr om sig just nu!det räcker med hjärnspöken som det är ändå! hatar att jag låter så jävla bortskämd när jag försöker förklara för folk också. hatar att känna mig som ett litet vrak utan rim o reson!som bara plötsligt exploderar utan att nån egentligen förtjänat det! hela situationen förvärras av osäkerheten inför hösten.osäkerhet inför nästa drös vita kuvert i brevlådan.osäkerheten kring mig själv.jag kan klampa fram för andras skull närsom helst!varför klarar jag inte av att göra drtsamna för mig själv? kuk, bajs, anus och andra uttryck helt enkelt!åh! fy fan vad jag skulle behöva ulrika just nu.... åter igen ett gnäll-inlägg.men det är fortfarande min blogg o jag skriver vad faen jag vill i den....punkt slut!
